E-ATX moderkort bäst i test 2026: rätt AM5-val

Jämförelse i siffror

Så gjorde vi jämförelsen

Vi gick igenom 16 moderkort i kategorin och valde ut fem som tydligast visar skillnaderna i fältet. Urvalet bygger på modeller hos återförsäljare och representerar marknadens E-ATX-utbud. E-ATX förekommer i 94 procent av de jämförda modellerna, medan ATX förekommer i 44 procent. Vi vägde främst lagringsutrymme, expansionsmöjligheter, minnesstöd, anslutningar och nätverk. Därefter bedömde vi säkerhetsfunktioner, intern anslutningsbredd, tillgänglighet och prisnivå. En komplett specifikation väger mer än en ensam toppfunktion. Vi jämförde även vilka egenskaper som faktiskt särskiljer modellerna, inte bara vilka som låter mest avancerade på papperet. Helheten avgör.

Lagring, minne och expansionsplatser väger tungt för ett E-ATX-moderkort. De avgör hur långt bygget kan växa utan att du byter plattform. ASUS ROG Crosshair X870E Extreme har fem M.2-platser, mot medianen på fyra bland topplistan. Gigabyte TRX50 AI TOP går tvärtom längst med åtta minnesplatser, mot medianen på fyra. Det är en tydlig arbetsstationsfördel. TRX50 har också fyra PCIe x16-platser, flest i jämförelsen, medan AORUS XTREME AI TOP har tre. Titta inte bara på antalet PCIe-platser utan på processorfamiljen. Threadripper-stödet gör TRX50 till ett annat slags bygge än AM5-modellerna, ungefär som att välja en skåpbil framför en kombi.

Vi jämförde även externa portar, intern anslutningsbredd och nätverksfunktioner. De detaljerna styr hur smidigt moderkortet fungerar med lagring, skärmar och tillbehör. Crosshair X870E Extreme har fyra USB-C-portar, flest i urvalet, samt två LAN-portar. Asrock X870E Taichi har i stället flest USB-A-portar och sex SATA-anslutningar. Den passar därför bättre för många äldre diskar än för maximal nätverkshastighet. Samtidigt finns kompromisser. Taichi når som mest 192 GB minne och har Ethernet på 1 Gbit/s och 5 Gbit/s, medan flera dyrare alternativ når 10 Gbit/s. TPM 2.0 skiljer också AORUS XTREME AI TOP och TRX50 från ASUS och Asrock. Det talar för en starkare säkerhetsprofil.

Vad som väger hur mycket

Varje kriterium fick delpoäng på en fallande decimalskala från 5,0, exempelvis 5,0, 4,8 och 4,6. Vi viktade sedan delpoängen enligt kriteriernas betydelse för E-ATX-byggen. ASUS ROG Crosshair X870E Extreme vann med 9.3, medan Asrock X870E Taichi placerades sist med 7.8. Skillnaden är 1,5 poäng. ASUS avgjorde med flest M.2-platser, flest USB-C-portar, 256 GB minnesstöd och Wi-Fi 7. Asrock är visserligen stark på SATA, USB-A och RGB-headers. Den svagare nätverksnivån, 192 GB minnesgränsen och avsaknaden av TPM 2.0 sänker helheten.

Ingen tillverkare betalar för en placering i vår rankning. Vi bestämmer urval, kriterier, viktning och betyg utifrån jämförelsen, så en hög placering måste förtjänas genom specifikationer och marknadsläge.

Vi kan få provision när du använder länkar till återförsäljare. Ersättningen påverkar inte produktens betyg, utmärkelse eller placering. Det gör att vi kan uppdatera jämförelsen när tillgänglighet och utbud förändras.

Så väljer du E-ATX moderkort

Crosshair leder eftersom lagringen och anslutningarna drar ifrån

ASUS ROG Crosshair X870E Extreme är vårt förstaval eftersom det kombinerar fältets högsta antal M.2-platser med flest externa USB-C-portar. Det gör det till ett E-ATX moderkort med många M.2 för en dator där snabb lagring växer över tid. AMD X870E, Socket AM5 och PCIe 5.0 ger också en modern grund för starka Ryzen-processorer. Helheten är svårslagen.

Fem M.2-platser betyder att systemdisk, spelbibliotek och projektfiler kan få egna enheter utan att SATA-anslutningar måste ta över. Samtidigt finns fyra USB-C-portar, dubbelt mot medianen bland de utvalda modellerna. Det märks när flera moderna tillbehör ska anslutas direkt. Tänk på det som en arbetsbänk med extra lådor, inte bara större yta.

Samtidigt finns kompromisser. Kortet har bara en CPU fläktsanslutning och saknar TPM 2.0 enligt specifikationen. Det är dock viktigt att skilja mellan maximal lagringskapacitet och färdiga anslutningar för kylning. För en byggare med separat fläkthubb blir kylbegränsningen mindre betydelsefull. Säkerhetskravet kan däremot styra valet.

Sökningen E-ATX moderkort bäst i test leder därför rätt här för den som vill prioritera lagring, nätverk och USB-C. Vi rankar Crosshair högst, trots att det har färre PCIe x16-platser än vissa rivaler. Det breda paketet väger tyngre. RAID-stödet omfattar dessutom RAID 0, RAID 1, RAID 5 och RAID 10, vilket talar för större flexibilitet när flera diskar ska samverka.

Fler PCIe x16-platser gör TRX50 till arbetsstationens tydliga val

Gigabyte TRX50 AI TOP skiljer sig från resten genom Socket sTR5 och stöd för Ryzen Threadripper. Det är alltså ett moderkort för Threadripper, inte ett alternativ för vanliga Socket AM5-processorer. Kortet har flest PCIe x16-platser i urvalet och flest minnesplatser. Den skillnaden märks direkt.

Fyra PCIe x16-platser öppnar för fler instickskort, exempelvis professionell grafik, lagringskort eller specialiserade arbetsflöden. Åtta minnesplatser ger dessutom en annan väg till hög minneskapacitet än de vanliga AM5-korten med fyra platser. DDR5-minne kan därmed byggas ut med fler moduler. Det passar krävande produktion.

Samtidigt finns kompromisser. Wi-Fi 6E är äldre än Wi-Fi 7, och kortet saknar HDMI helt. Det talar för att Gigabyte främst räknar med separat grafik eller professionell bildutrustning. I praktiken märks HDMI-bristen sällan i en tung arbetsstation. För hemmabygget kan den irritera.

TRX50 AI TOP har även 10 Gbit/s Ethernet, två RJ45-portar och RAID med RAID 0, RAID 1 och RAID 10. Titta inte bara på minnesplatserna utan på processorfamiljen först. Socket sTR5 låser valet till Threadripper. För rätt plattform är kortet överlägset, men för en Ryzen 9-dator faller det bort helt enkelt.

AORUS prioriterar proffsanslutningar framför extra USB-C

Gigabyte X870E AORUS XTREME AI TOP är det starkaste valet för den som behöver fler PCIe x16-platser på AM5. Tre platser ligger över medianen i topplistan, medan övriga AM5-alternativ har två. Kortet kombinerar det med TPM 2.0, Wi-Fi 7 och 10 Gbit/s Ethernet. Det är en ovanligt komplett proffsinriktning.

TPM 2.0 väger tungt för köpare som vill ha en tydligt angiven säkerhetsfunktion i specifikationen. De dubbla RJ45-portarna och snabba Ethernet-stödet talar också för flexibel nätverksanslutning. Två DisplayPort-utgångar är flest bland de utvalda modellerna. Det ger bättre marginal för bildanslutning utan separat grafikkort, när processorn kan hantera det.

Samtidigt finns kompromisser. Kortet har bara två USB-C-portar, hälften av Crosshairs antal. Det blir ofta sämre än man förväntar sig om externa SSD-enheter, dockor och moderna tillbehör delar samma dator. I praktiken räcker två portar för många. Den som bygger kring USB-C ska ändå se upp.

Fyra M.2-platser, PCIe 5.0 och DDR5-minne placerar AORUS i den moderna AM5-klassen. Kortet har däremot bara en CPU fläktsanslutning, precis som flera andra toppmodeller. En fläkthubb blir då en naturlig del av bygget. Vi väljer AORUS före övriga proffsalternativ eftersom säkerhet, expansion och nätverk är bättre balanserade än USB-C-utbudet.

Taichi sparar pengar men nätverket håller den tillbaka

Asrock X870E Taichi är vår budgetvinnare eftersom den behåller AMD X870E, Socket AM5, Wi-Fi 7 och PCIe 5.0 utan att konkurrera med premiumkorten på varje punkt. Den har flest USB-A-portar och flest SATA-anslutningar bland de utvalda modellerna. För ett lagringsorienterat bygge är det faktiskt starkt.

Sex SATA-anslutningar passar den som vill återanvända flera hårddiskar eller bygga lokal lagring vid sidan av M.2-enheter. Tio USB-A-portar ger också gott om plats för äldre kringutrustning. Taichi har fyra M.2-platser, vilket motsvarar medianen bland toppmodellerna. Det är inte snålt.

Samtidigt finns kompromisser. Ethernet når bara 1 Gbit/s och 5 Gbit/s, medan flera dyrare kort når 10 Gbit/s Ethernet. Kortet saknar även TPM 2.0 och stannar vid 192 GB DDR5-minne. Det talar för att Asrock prioriterat bred vardagsanslutning framför maximal arbetsstationskapacitet.

Taichi har dessutom två CPU fläktsanslutningar, flest i urvalet, samt flera RGB-headers. Det gör det enklare att bygga en luftkyld dator med belysning utan extra fördelare. Men DisplayPort saknas, och endast en RJ45-port finns. Välj detta bästa E-ATX moderkortet för värde om SATA, USB-A och Wi-Fi 7 betyder mer än snabbast möjliga nätverk.

Minnesplatserna avgör om AM5 eller Threadripper passar bygget

Minnesplatserna delar urvalet i två tydliga grupper. Crosshair, AORUS, Godlike och Taichi har fyra DIMM-platser, medan Gigabyte TRX50 AI TOP har åtta. Det gör TRX50 till valet för stora minneskrav. Skillnaden är grundläggande.

Fler platser ger mer utrymme att bygga ut DDR5-minne utan att byta befintliga moduler. Det är särskilt relevant för professionella arbetsflöden med stora filer, virtuella miljöer eller tung beräkning. TRX50 kombinerar sina åtta platser med Socket sTR5 och Ryzen Threadripper. Plattformen är gjord för den typen av last.

AM5-korten är däremot byggda för Socket AM5 och vanliga Ryzen-familjer, inklusive Ryzen 9 på de modeller där stödet anges. Crosshair och AORUS uppger maximalt 256 GB DDR5-minne, medan Taichi uppger 192 GB. MSI Godlike redovisar i stället högsta minneshastigheten på 7000 MHz. Det är dock viktigt att skilja mellan minneshastighet och minnesutrymme.

Välj inte TRX50 enbart för åtta platser om du redan planerat en AM5-processor. Sockeln avgör först. För ett E-ATX moderkort AM5 räcker fyra platser långt i de flesta avancerade byggen. När arbetsminnet verkligen ska skalas upp blir TRX50 tvärtom den tydliga vägen, sannolikt eftersom dess plattform riktar sig mot Threadripper.

Wi-Fi 7 är framtidssäkringen som TRX50 saknar

Fyra av de utvalda korten har Wi-Fi 7, medan Gigabyte TRX50 AI TOP använder Wi-Fi 6E. Det gör Crosshair, AORUS, Godlike och Taichi till modernare trådlösa val på pappret. Wi-Fi 7 är särskilt intressant om routern och övriga nätverket också stödjer standarden. Annars blir fördelen begränsad.

Ett moderkort med Wi-Fi 7 ger en bättre grund för kommande nätverksuppgraderingar än ett kort med Wi-Fi 6E. Crosshair och AORUS kombinerar dessutom Wi-Fi 7 med 10 Gbit/s Ethernet. Där får du både snabb trådlös anslutning och ett starkt kabelalternativ. Det är den bredaste nätverksprofilen.

Taichi har också Wi-Fi 7, men dess kabelnätverk når 1 Gbit/s och 5 Gbit/s. Den skillnaden spelar roll för stora filöverföringar på kabel. För vanlig internettrafik är skillnaden ofta mindre dramatisk. Wi-Fi blir då snarare en bekvämlighetsfunktion än köpargumentet.

TRX50 är inte ett dåligt nätverkskort bara för att det saknar Wi-Fi 7. Det har fortfarande 10 Gbit/s Ethernet och två RJ45-portar. För en fast arbetsstation kan kabel väga tyngre än trådlöst, såklart. Välj efter hur datorn ska stå. En stationär maskin vid nätverksskåpet behöver sällan den senaste Wi-Fi-standarden.

PCIe 5.0 skiljer de genomtänkta premiumvalen från Godlike

PCIe 5.0 finns på Crosshair, AORUS, TRX50 och Taichi, medan MSI MEG X870E Godlike enligt specifikationen bara har PCIe 4.0. Det är den tydligaste tekniska invändningen mot MSI-kortet. För ett kort i premiumklassen är det ett svagare framtidsläge. Den detaljen går inte att bortse från.

Ett moderkort med PCIe 5.0 ger bättre förutsättningar för nyare lagring och expansionskort. Crosshair och AORUS kombinerar standarden med AMD X870E och Socket AM5. TRX50 har PCIe 5.0 på sin sTR5-plattform. Taichi visar att PCIe 5.0 inte kräver den dyraste positionen i jämförelsen.

Samtidigt ska man inte förväxla version med antal platser. TRX50 har fyra PCIe x16-platser, AORUS har tre och Crosshair samt Taichi har två. För flera expansionskort är antalet fysiska platser minst lika relevant som generationsnumret. Titta inte bara på PCIe 5.0 utan på helheten.

Godlike har Wi-Fi 7, DDR5-minne och högsta angivna minneshastighet på 7000 MHz. Det är visserligen attraktiva specifikationer. Men den begränsade detaljspecifikationen och PCIe 4 gör att vi rankar den efter mer transparenta alternativ. Godlike ser mer exklusiv ut än den är praktisk för den som vill ha den senaste expansionsstandarden.

USB-C och interna headers avgör hur lättbygget blir att leva med

Anslutningarna på moderkortet avgör mer än hur många prylar som kan kopplas in i dag. De styr också hur väl datorlådans frontpanel och framtida tillbehör passar. Crosshair har fyra externa USB-C-portar, flest i urvalet, och två interna USB 3.2 Gen 2 Type-C Headers. Det är klassledande.

AORUS, TRX50 och Taichi har två externa USB-C-portar vardera. AORUS, TRX50 och Taichi har en angiven intern Type-C-header vardera. Skillnaden blir tydlig om chassit har modern USB-C i fronten och du samtidigt använder externa USB-C-enheter. Crosshair ger mest marginal.

Taichi svarar i stället med tio USB-A-portar, flest i fältet. Det passar äldre utrustning som tangentbord, ljudinterface och externa enheter med traditionella kontakter. De många USB-A-portarna är snyggare än de är praktiska för ett helt modernt bygge. Men för en blandad tillbehörsflora är de värdefulla.

AORUS har två DisplayPort-utgångar, medan Crosshair och TRX50 har en och Taichi saknar DisplayPort. Det är dock viktigt att skilja mellan skärmutgångar och PCIe x16 för separat grafik. Ska du använda grafikkort spelar moderkortets videoutgångar ofta liten roll. USB-C däremot följer dig varje dag.

SATA och RAID gör Taichi och Crosshair bäst för flera diskar

Snabb NVMe-lagring får mest uppmärksamhet, men SATA-anslutningar spelar fortfarande stor roll i stora datorbyggen. Asrock X870E Taichi har sex SATA-anslutningar, flest bland de utvalda korten. Crosshair, AORUS och TRX50 har fyra vardera. Taichi är därför bättre för flera äldre eller billiga datadiskar.

Alla dessa fyra modeller har M.2-platser, men Crosshair går längst med fem. Taichi, AORUS och TRX50 har fyra. En blandning av M.2 och SATA fungerar som ett garage med både snabba arbetsbänkar och stora hyllor. Systemet och aktiva projekt kan ligga på M.2, medan arkiv kan ligga på SATA.

RAID-stödet skiljer också modellerna. Crosshair och AORUS listar RAID 0, RAID 1, RAID 5 och RAID 10. TRX50 och Taichi listar RAID 0, RAID 1 och RAID 10. RAID 5 är därmed en särskild fördel för de två förstnämnda, om just den nivån behövs.

Samtidigt räcker fler SATA-anslutningar inte automatiskt till ett bättre lagringsbygge. Taichi har lägre angiven minneskapacitet och svagare Ethernet än Crosshair och AORUS. Välj Taichi när mekanisk lagring och USB-A väger tungt. Välj Crosshair när M.2-platser, USB-C och mer komplett RAID väger tyngre.

TPM 2.0 gör AORUS och TRX50 tryggare för styrda miljöer

TPM 2.0 är uttryckligen angivet på Gigabyte X870E AORUS XTREME AI TOP och Gigabyte TRX50 AI TOP. Crosshair och Taichi saknar TPM 2.0 enligt de redovisade specifikationerna. MSI Godlike har ingen sådan uppgift i underlaget. För en styrd arbetsmiljö blir AORUS därför det tryggaste AM5-valet.

TPM 2.0 är en säkerhetsfunktion som kan vara relevant vid krav från arbetsgivare, systemadministration eller särskilda operativsystemmiljöer. Det första skälet att välja AORUS är att funktionen finns angiven. Det andra är att kortet samtidigt erbjuder Wi-Fi 7, 10 Gbit/s Ethernet och tre PCIe x16-platser. Du behöver alltså inte offra expansion för säkerhetskravet.

TRX50 har också TPM 2.0, men riktar sig till Socket sTR5 och Threadripper. Det är en väsentligt annan plattform. I praktiken är det ingen reservlösning för en AM5-byggare. Processorstödet måste passa från början.

Crosshair har fler M.2-platser och USB-C-portar än AORUS. Men saknaden av TPM 2.0 är ett konkret minus när just den specifikationen krävs. Taichi har samma invändning, trots sin starka SATA-konfiguration. Säkerhet blir sällan avgörande förrän den faktiskt krävs. Då blir den helt avgörande.

E-ATX-formatet kräver ett chassi med verklig expansionsmarginal

E-ATX är den dominerande formfaktorn i jämförelsen och förekommer på 94 % av de jämförda modellerna. Det betyder att formatet är normalt i den här produktklassen, inte ett udda specialval. Men det kräver fortfarande att du kontrollerar chassits stöd. Ett för trångt chassi saboterar köpet.

Crosshair, AORUS och TRX50 anges som E-ATX. Godlike och Taichi anges både som ATX och E-ATX. Skillnaden mellan kortens formatstöd och chassits faktiska plats är viktig. Kontrollera även utrymme för kabeldragning, radiatorer och grafikkort innan du väljer det bredaste kortet.

E-ATX ger ofta mer plats för M.2-platser, SATA-anslutningar, PCIe x16 och interna headers. Det talar för varför urvalet är så tydligt inriktat mot större byggen. Samtidigt blir den större layouten sällan en fördel om datorn ska vara kompakt. Då kan extra funktioner bli dyra centimeter.

Titta särskilt på placeringen av USB-C-header, SATA-kablar och strömanslutningar. Det är där ett välplanerat bygge skiljer sig från ett som kräver omtag. Taichi med fler SATA-anslutningar kan exempelvis behöva mer kabelutrymme. Crosshair med fler M.2-platser minskar tvärtom behovet av separata SATA-kablar. Formatet styr hela bygget.

Ryzen 9 kräver AM5, medan Threadripper kräver en annan väg

För en modern Ryzen 9-dator ska du välja ett E-ATX moderkort AM5, inte Gigabyte TRX50 AI TOP. Crosshair och AORUS listar Ryzen 9 bland sina processorstöd och använder Socket AM5. Taichi har också Socket AM5, men underlaget listar en annan processoruppgift mindre tydligt. Crosshair och AORUS är därför säkrare val för Ryzen 9.

Crosshair prioriterar fem M.2-platser, fyra USB-C-portar och 10 Gbit/s Ethernet. AORUS prioriterar i stället TPM 2.0 och tre PCIe x16-platser. Båda använder AMD X870E och DDR5-minne. Det första valet handlar alltså om lagring och anslutning, det andra om säkerhet och expansion.

MSI Godlike använder också Socket AM5 och AMD X870E. Men PCIe 4.0 och den begränsade detaljspecifikationen gör att den inte når upp till Crosshair eller AORUS i vår rangordning. Taichi ger Wi-Fi 7 och PCIe 5.0 till ett mer återhållsamt köp. Nätverket och minnesgränsen är dock svagare.

TRX50 använder Socket sTR5 och stödjer Ryzen Threadripper. Det är inte samma processorlinje. Välj aldrig efter bara varumärket AMD. Sockeln fungerar som nyckeln till dörren, och fel nyckel öppnar helt enkelt inte bygget.

Godlike har snabb minnesprofil men för få klara besked

MSI MEG X870E Godlike är premiumvalet för den som främst söker Wi-Fi 7 och en hög angiven minneshastighet på 7000 MHz. Kortet använder AMD X870E, Socket AM5 och DDR5-minne. Specifikationen ger därmed en tydlig modern grund. Men detaljnivån räcker inte hela vägen.

Vi vet att Godlike har fyra minnesplatser och PCIe x16, men underlaget redovisar inte samma bredd av anslutningar som för Crosshair, AORUS, TRX50 och Taichi. Det gör jämförelsen svårare för M.2-platser, nätverk, SATA-anslutningar och interna headers. Ett premiumkort ska inte kräva gissningar. Där faller MSI tillbaka.

Dessutom anges bara PCIe 4.0. Crosshair, AORUS, TRX50 och Taichi har PCIe 5.0. Godlike kan fortfarande vara rätt om minneshastighet och Wi-Fi 7 står högst på listan. Samtidigt talar den äldre PCIe-versionen för kortare teknisk marginal.

Vi rankar därför Godlike bakom mer väldokumenterade alternativ. Det är inte ett dåligt val, men det är mindre träffsäkert än prisnivån antyder. E-ATX moderkort bäst i test handlar inte om mest exklusiva namn. Det handlar om dokumenterad balans mellan expansion, lagring, nätverk och plattform.

Vanliga frågor om E-ATX moderkort

Liknande jämförelser inom moderkort

Alla 11 jämförelser inom moderkort →